Läsarfråga

Tycker det känns lite konstigt att du gör iordning massor med "onyttiga" eller mindre nyttiga saker till din pojkvän, utan att äta själv?
 

Hade det kännts konstigt att en flickvän gör frukos tpå sängen till sin sambo om jag tidigare inte varit diagnostiserad med en ätstörning? Förmodligen inte. Förr kunde jag absolut njuta av att baka sötsaker och efterrätter som jag gav till andra utan att röra, eftersom det kräver sådan otrolig självbehärskning, vilket kändes fint. Nu ser jag inte alls vitsen med att göra så. Men man måste kanske känna mig och Oscar för att förstå vår jargong. Det har alltid varit en grej, att han ÄLSKAR allt som är typiskt "onyttigt" och gärna äter godis till frukost. Jag skulle aldrig få för mig att göra gröt till frukost till honom, till exempel.  Men det är som vanligt med min blogg, att människor läser och analyserar, vrider och vänder på allt jag gör och säger. VIlket känns trist, men jag har förståelse för det också. 
1 Elin:

skriven

Det är verkligen lustigt det där. MEN jag förstår ändå att det kan misstolkas utifrån men sanningen är en helt annan! :) Allt bra med dig annars? Går pluggandet fint? Sommarplaner?

KRAM!

2 Anonym:

skriven

Funderar du aldrig på att kanske göra en så. Frukost till dig också? Eller är det för "farligt" och utanför din trygghetszon ?

3 Wilma :

skriven

Å andra sidan så måste man ju faktiskt ta in i "beräkningen" att du varit diagnostiserad med en ätstörning. Att utmana med sådana saker som ovana frukostar kan vara bra! Jag är säker på att du vet det men ibland behöver man en liten uppmaning, säger det endast med välvilja! Är själv sjuk i anorexi och har alltid haft svårt att till exempel baka och sen äta av det själv. Får kanske lyssna lite på mina egna råd också hehe. Förlåt för ordbajs-kommentar, hoppas den gav dig någonting i alla fall!

4 anonym:

skriven

tyvärr är det väl så att om man väl en gång fått diagnosen "ätstörd", så är det som om det står fastklistrat i pannan på en... Det är på gränsen att, om man t ex går till akuten för en bruten fot, så säger de "ojdå, detta måste ju bero på att du hade anorexia för tio år sedan...".
Nåväl, folk tycker om att vinkla saker och ting, så är det bara. Om du aldrig skulle haft en ätstörning skulle folk bara tycka det var en kärleksförklaring från din sida till din kille. Du får äta det DU vill och mår bra av, likaså får han.
Kram på dig :)

Kommentera här: