Yoga

Yoga i pyjamas är bästa yogan 



Underbar helg och lite ledsen

Hej vänner! Har landat i soffan efter en lång dag. Oscar är förkyld (efter att jag varit det i över en vecka) och tittar på film medan jag försöker fixa lite inför kvällen. Snart ska jag köra min dagliga yoga men vill först skriva lite om min fina helg. 
 
I fredags fick jag åka hem från jobbet pga jättesjuk och hann sova fyra timmar innan jag och Oscar skulle iväg på disputiationsfest. Min fina vän Ebbas sambo, Sebastian, doktorerade nämligen och klarade sig galant. Detta ville vi såklart fira!
 
 
Ebba och jag blev trötta och gick på de salta pinnarna framåt småtimmarna medan de andra dansade till raegge i stora salen. 
 
 
På lördagen firade jag och min fina Oscar att vi varit tillsammans i fem år genom att dricka jättegod champange och äta god mat, precis så lugnt och behagligt jag behövde ha firandet. 
 
 
På söndagen vankades äventyr och jag och Oscar laddade upp med lite olika syn på en vettig frukost. Jag åt gröt med sharonfrukt ochs saffran medan han åt stekt skogaholmlimpa med två sorters ost, svamp och toppat med majjonäs. 
 
 
Sedan kom mamma och pappa med de fem marodär-valparna och vi drog iväg på Ekenäs julmarkad. 
 
 
Det som titeln pekar lite mot är ju att jag är lite ledsen. Det beror enbart på att mamma så fint erbjöd mig att ta den finaste av alla killarna (enligt mig, jag är så kär i honom att jag går sönder lite när jag tittar på honom) till min egen hund. Det är en dröm jag haft sedan ajg var liten - en egen hund. Har funderat mycket på kanin, katt eller annat djur som inte kräver lika mycket med det skulle enbart vara ett substitut för det jag egentligen alltid römt om - hunden. Lilla Ymer, som han heter, har en defekt på svansen som gör det omöjligt att ställa ut honom och det gör mig ännu mer förälskad i denna fantastiska kille. 
 
 
Här jag är och Ymer, det sötaste djuer som någonsin gått i ett koppel. Problemet är ju att både jag och Oscar arbetar minst 8 timmar om dagen och jag jobbar inte ens i samma stad och kan inte gå ut med honom under dagen. Det är så nära men ändå så långt borta. Jag vill inget hellre men hunddagis kostar flera tusen i månaden och det går helt enkelt inte ihop. Det är en ekvation utan lösning och det gör ont i magen när jag tänker på att han skulle kunna vara min. Men kanske får en inse att den dagen det är menat att jag kan skaffa hund, den dagen blir det. Men som ni förstår känns det trist som tusan. 
 

Yoginis unite!

Den senaste tiden har många klickat sig in på bloggen trots att jag inte uppdaterat. Det är fint tycker jag och självklart vill jag därför dela med mig av vad som händer i mitt liv. Jag har påbörjat en fantastisk resa inom yogans förlovade land. Från början lockades jag av att hålla egna klasser men ju mer jag lär mig desto mer ser jag denna fyra månaders utbildning som en fördjupning i acceptans och balans. 
 
 
Tio personer som samlas i en sal och diskuterar, tränar och praktiserar yoga lördag och söndag mellan 07.00 - 17.30. När jag cyklar hem från campushallen börjar de andra festa och den krocken är fin på något vis där jag susar fram på min cykel. 
 
 
Skaffade en tåring och passade på att måla tånaglarna för att känna mig stark inifrån och ut. 
 
 
Vi har ätit vegansk paj med kokosgrädde.
 
 
Jag har bytt ut kvargen mot vegansk chiapudding med olika roliga toppings. 
 
 
Jag har tvingat i min sambo vegansk chili sin carne. 
 
 
Jag har yogat varje morgon och varje kväll. Ibland bara ett varm solhälsningar/månhälsningar och ibland längre. 
 
 
Jag har bytt ut den frukost jag ätit varje morgon det senaste året. Här är en vegansk, ayurvedisk morgongröt med mängder av bär och frön som kokas sakta med massa kryddor och äpplebitar. 
 
Jag förstår om det verkar pretensoöst och påklistrat. Som en del av den här världen där en ska vara perfekt och helst yoga klockan 5 på morgonen innan en springer intervaller i skogen och samtidigt läser en bok om mindfullness. Det är okej om ni tycker så. Det här är en resa jag testar för att se om jag kan få lite ro. Ju mer jag lär mig om tankens kraft och på vilka sätt en kan styra sina tankar och sin inställning desto mer faller på plats om min tidigare ätstörning. Mitt projekt och min intention är att acceptera mig själv fullt ut och att samtidigt hitta en balans som inte funnits. Jag måste inte vara allt eller inget, jag kan harva runt däremellan. Undrar var detta ska sluta. Den som lever få se. 

Satnam.