Kommentarer, bröllopsfix och utflykt

Jag måste bra få säga något om den fantastiskt komiska kommentar som trillade in på inlägget angående min bil. 
 
"Hur länge har du haft körkort? Får du som anoretiker ha körkort? Tänk om du svimmar bakom ratten för att du ätit för lite?"
 

Jag hoppas verkligen att det är med glimten i ögat, men man vet aldrig. Tycker för det första att det är tråkigt att definieras som anorektiker, och inte som en tjej med körkort som vem som helst. Jag äter, som aldrig förr, har inte varit i svält på mins ett halvår och det är bara så sorgligt när jag tänker på att folk kanske ser mig som "du som anorektiker". Men jag antar att livet kommer vara så ett tag framöver. 
 
Annars då? Det är helt fantastiskt pirrigt och fantastiskt att få ta del av andra människor stora dag - bröllopsdagen. Det är verkligen så fint. 
 
 
Vaknade runt fem och har ätit frukost i två omgångar bara för att hålla nerverna lugna. Jag ska minsann sjunga i kyrkan och det ska bli så roligt. Nu fixas det med hår, smink och kläder och allting är sådä mysigt. Vädret verkar bli perfekt och snart är det dags. iiiih!
 

Min bil

Tänkte bara visa en bild på min finfina bil! Jag skulle egentligen åkt tåg hem, men nu har jag bestämt mig för att köra bilen hem vilket ger mig större frihet att själv välja när jag vill åka tillbaka innan mitt första jobbpass.
 
 
Såhär ser den alltså ut. Inget vrålåk, men likväl min första bil - det är stort! Det blev ingen simning för min del idag, jag började må lite krassligt på eftermiddagen och när kvällen kom hade jag nog allt slängt på mig feber, satt och skakade vid poolkanten. Tänkte att det var bäst att avstå eftersom jag inte vill riskera att tappa rösten till bröllopet på lördag. Nu är det dags att nanna om jag ska orka iväg med bilen i morgon, tjoho!!
 
 

Bil, uniform och livräddning

Nu sitter jag här i datorrummet i mitt barndomshem (och faktiskt i det som en gång var mitt flickrum också) och knapprar på datorn. Jag har idag hämtat min och Oscars bil, kört en svängom, handlat, lagat mat och ska strax skjutsa iväg lillasyster till bussen innan jag styr kosan mot mormor och morfar och senare Skara Sommarland för HLR-utbildning nummer två. Jag testade även min uniform idag och såg såhär preppy ut: 
 
 
 
Tyvärr var byxorna för små trots at tjag bytt upp mig en storlek redan, men ska in lite tidigare för att ta en ny storlek. Haha, så kan det gå när ben och rumpa växer så det knakar åt alla håll och kanter, men vad gör väl det? Älskar att jag får känna mig fin oavsett vilken siffra som råkar stå på insidan av mina arbetsbyxor, vem fan bryr sig? Inte jag i alla fall. Och om någon mot för modan nu skulle göra det så kan de få prata med mig i enrum en stund.
 
På tal om ben var jag på mitt livs första spinningpass igår med mamma. Det var både svintråkigt och helt fruktansvärt jobbigt på samma gång. Det var tack och lov bara trettio minuter, men det rann verkligen svett om mig, till och med mina axlar svettades, vad fan liksom? Spinning är nog inget för mig dock, jag blev alldeles för uttråkad av att bara trampa, stå och trampa, trampa mer och trampa i takt. Nä, jag vill ha lite roligare cardio än så. Men jag kanske ger det ett försök till någon gång.