Mer om Holger

Jag tänkte tjata lite mer om Holgerspexet och lördagens bravader. Eftersom Holgerspexet (tillsammans med Linköpings studentspex) är regerande svenska mästare var det många på sittningen som hade medalj från denna storseger. Produktionen för årets spex ville att alla som varit involverade i femtonårsfirandet skulle få en medalj också. Jag har nu en finfin Holgerspex-medalj att hänga på klänningen! Jag har inte fått en medalj sedan jag vann klubbmästerskapen i bowling för tusen år sedan. Så himla fint! Den ligger nu på hedersplatsen bredvid mitt rosa Nintendo DS (och ja, för er som inte vet det är jag en riktig tönt).

Förutom medaljen fick jag en himla massa blommor från släkt och vänner. På bilden ser ni blommorna jag fick av mamma och pappa (till vänster) och mormor och morfar (till höger). Hela lägenheten är fylld med blommor, i temat rött/vitt passande nog, så det späder på jul-feelingen ännu mer här hemma!

Naughty or nice?

I lördags var det som sagt sista föreställningen med Holgerspexet med sittning efteråt. För de som inte är universitetsstudenter så är en sittning helt enkelt en typ av stor middag. Ibland har man finsittning då balklänningar och vett och etikett är i fokus, ibland fulsittningar där ärtsoppan flyger genom luften och folk dansar på borden och ibland är det tema-sittningar, som denna! Eftersom spexet handlat om juletiden blev temat "Naughty or nice", detta tolkades på många olika sätt. Jag var lat och körde en version av nice. Jag tog min transparenta vita skjorta och lite glitter i håret och representerade antingen Lucia eller en liten ängel, det är lite upp till tolkning.
 
Stal helt fult en bild från fantastiska Emma (som också varit skådis i spexet denna gång, hon får väl skicka en brevbomb eller så om hon tycker det är helt oacceptabelt att jag lånar bilderna, hihi).
 
 
Här är jag och två utav de andra skådespelarna i spexet, till vänster om mig har vi den emminenta Jessica som spelade Shirlie Holmes, och till höger står Emma som figurerade en man vid namn Joel-Pär Sekondson. Jag, klädd som en snäll liten ängel hamnade bredvid två naughty-representanter. Fina är vi i alla fall!

Farväl fantastiska Ville

 
Igår spelades då den sista föreställningen av Holgerspexets femtonde uppsättning - Basker-Villes hund. Det var en av de mest fantastiska kvällarna någonsin i mitt liv. I vanlig ordning bjöds det på punsch i massor och efter föreställningen bjöds det på sittning med jultema där julbordet stod uppdukat med bravur! 

Hela min familj (mamma, pappa, syster, mormor, morfar, farmor, farfar, sambo samt mina fantastiska vänner) var där och såg föreställningen och jag fick en halv blomsterbutik med mig i famnen. Att spexa är något av det mest fantastiska jag fått chansen att testa och alla i spexet känns som en liten familj. Trots att mitt liv är minst sagt komplicerat utanför teatern har det här varit min tillflyktsort, här är jag mig själv och ingen annan och jag slipper tänka på allt som är fel och sjukt, här får jag en paus från mina demoner.