Att stå ut
Hej älsklingar.
I morgon är det fredag. Jag kan se ljuset i tunneln på den absolut värsta arbetsvecka jag genomfört någonsin. Idag efter jobbet gjorde jag det enda rätta. Träning och självömkan.
Först lyfte jag tunga saker inomhus.
Sedan tittade jag på film och åt paranötter tills jag somnade i soffan. Nu har jag vaknat till igen. Snart blir det sömn igen. Detta med att vara lärare är underbart men samtidigt helt jävla omänskligt vissa dagar. Det är inte kidsens fel. Ofta är det organisationens fel. Idag var det också föräldrarnas fel. Orkar inte mer just nu. Ska vila.
Men om jag ska försöka summera de senaste två månaderna kan jag säga: inpiration, nöjen, äventyr och längtan.
Längtan efter halvmarathon i juni. Också längtan efter semester på Kreta i sommar tillsammans med Oscar. Längtan också efter min första lediga sommar sedan 15-årsåldern. Jag har jobbat varje sommar. Hela sommaren.
Nöjen jag roat mig med:
Falafel.
Konsert (Movitz!).
Teckna.
I övrigt har livet rullat på som vanligt. Lagat massa god veganmat och lyckats hålla min animalie-fria kost till 70 procent ungefär. Ibland slinker det ner vanliga mejerier men inte så mycket som jag trodde från början, tack och lov. Älskar att äta och laga vegansk mat.
Har även sett fantastisk ut. Köpt lite nya kläder (sämst på att göra det) och även färgat håret och orkat sminka mig någon gång då och då.
Ja. Peace out då.