Acceptera sig själv




 
God morgon i stugorna! Oj oj, kanske ni tänker, här är en avklädd bild på en tjej som försöker skryta om sin mage. Så är inte fallet riktigt. Ända sedan jag var i mina tidigare tonår har jag kännt mig obekväm i min egen kropp. Jag tänkte att allt skulle bli bättre när jag hade gått ner fyrtio kilo och blev smal. Blev det lösningen på alla mina problem? Knappast. Jag mådde sämre än någonsin när inga kläder satt snyggt, rumpan försvann och jag tynade bort var inte livet särskilt roligt längre. Jag har riktigt obehagliga bilder från min lägsta vikt, men det är ingenting jag vill dela med mig av, det gör ingen lycklig att gräva i. Men i alla fall. I morse gick jag upp ur sängen, gick förbi spegeln och tänkte att "Fan, Connie, du är skitsnygg!". Jag var tvungen att knäppa en bild för att fånga den där känslan. Varför måste jag jämföra mig med alla andra? Varför kan jag ALDRIG vara nöjd där jag är? Det är alltid någonting som måste åtgärdagst. Först skulle jag gå ner i vikt, sen skulle jag gå upp i vikt, nu försöker jag bygga muskler och bli stark. Men varför glömmer jag bort nuet hela tiden? Jag är ju här NU, jag ser ut såhär NU och det är ivktigt att inte glömma bort det, jag är här nu och resan mot förbättring är ju egentligen bara en illusion. Livet är fyllda av massa nu efter varandra och jag vill börja må bra där jag är, inte må bra när jag kommer fram (för det kommer jag ju aldrig någonsin att göra). 
 
Oj, vad filosofiskt det blev nu såhär en fredagsmorgon. Men jag hoppas att budskapet når er. Slås inte ner och kämpa för orealistiska ideal och mål, stanna upp, bli vän med din egen spegelbild och bara acceptera den du är, alla andra runt dig gillar dig ju uppenbarligen. Då är det lite elakt att inte se det de ser, försök. 
 
1 Marie:

skriven

God morgon!
Jag log oerhört igenkännande när jag läste om hur du försöker leva i nuet och att känna glädje över sin kropp. Det ligger så nära eftersom mitt tänk på bloggen igår anknyter till det du precis skrev. Tänk att det ska vara så svårt ibland och följa med sin kropp och inte kämpa emot den för att uppnå alla möjliga konstiga mål. Kram på dig! Idag är det fredaaaaaaaaaaaaaag! (Precis som om du inte visste det?!?) :)

2 Elin:

skriven

Hej!
Jag tycker att du skriver så himla inspirerande! Tack för att du delar med dig av dina tankar. :)
Jag känner igen mig otäckt mycket i det som du skriver, även om jag aldrig har haft det på samma sätt som du. Men, jag har alltid haft en osund relation till min kropp, mitt egenvärde och till maten.
Lättast är det att vara nöjd när jag äter hälsosamt och rör på mig. Som för många andra. ;)
Dock är jag väldigt dålig på att laga sund mat, och undrar om du kan skriva upp hur man gör fluff, äggvitegröt eller annant hälsosamt och spännande? Eller om du bara kan tipsa den blinde om vart jag hittar recepten? ;)
Var stolt över hur stark du är till person, som vågar skriva om det du upplever och hur du kan insperera andra.
Kram! :)

3 Julia Hedman:

skriven

Jag har känt på samma sätt sedan puberteten då jag blev lite mullig, som många blir runt tolvårsåldern. Sedan dess har jag hela tiden tyckt illa om min kropp och gömt mina kurvor i stora kläder. Men nu på senare tiden har jag ibland kunnat stanna upp och uppskatta min kropp som den är i nuet, och inte bara tänkt på hur den skulle kunna se ut om ett tag. Sådana stunder borde alla ha! Att alltid tycka om sin kropp är nog inte så väldigt vanligt, men ibland är mycket bättre än aldrig!

4 Annie:

skriven

Du är SÅ inspirerande! Och jättefin! Hoppas verkligen du får fortsätta känna såhär :)

5 vonskareng:

skriven

det här var skitbra skrivet, u go girl! lev i Nuet, det är det rätta! och FIN är du <3

6 Zabina:

skriven

Jag blir så stolt över dig <3

Och inspirerad! Jag ska genast gå och titta på mig själv i spegeln och beundra mina fantastiska vadderade höfter! :D

Kommentera här: