Tacksam
Denna vecka tänker jag vara tacksam för att jag lyckats ta mig igenom. Jag kan inte fatta att anorexia var en del av mitt liv i tre år. Det känns som jag har hittat på allt det där, att det aldrig var på riktigt. Till vänster ser ni mig (förvisso lycklig över att vara en del av studentspexet) utmärglad, trött och sliten. Jag kunde inte tänka klart, gick på autopilot och allt handlade om att undvika situationer där mat ingick. Jag tog med mig egen matlåda till repetitionerna med spexet och gick aldrig ut efter för en öl. Till höger ser ni mig lycklig, stark, frisk och glad. Jag har skaffat mig en tatuering, tränar för att jag gillar det (inte för att jag "måste").
