Underbar helg och lite ledsen
Hej vänner! Har landat i soffan efter en lång dag. Oscar är förkyld (efter att jag varit det i över en vecka) och tittar på film medan jag försöker fixa lite inför kvällen. Snart ska jag köra min dagliga yoga men vill först skriva lite om min fina helg.
I fredags fick jag åka hem från jobbet pga jättesjuk och hann sova fyra timmar innan jag och Oscar skulle iväg på disputiationsfest. Min fina vän Ebbas sambo, Sebastian, doktorerade nämligen och klarade sig galant. Detta ville vi såklart fira!
Ebba och jag blev trötta och gick på de salta pinnarna framåt småtimmarna medan de andra dansade till raegge i stora salen.
På lördagen firade jag och min fina Oscar att vi varit tillsammans i fem år genom att dricka jättegod champange och äta god mat, precis så lugnt och behagligt jag behövde ha firandet.
På söndagen vankades äventyr och jag och Oscar laddade upp med lite olika syn på en vettig frukost. Jag åt gröt med sharonfrukt ochs saffran medan han åt stekt skogaholmlimpa med två sorters ost, svamp och toppat med majjonäs.
Sedan kom mamma och pappa med de fem marodär-valparna och vi drog iväg på Ekenäs julmarkad.
Det som titeln pekar lite mot är ju att jag är lite ledsen. Det beror enbart på att mamma så fint erbjöd mig att ta den finaste av alla killarna (enligt mig, jag är så kär i honom att jag går sönder lite när jag tittar på honom) till min egen hund. Det är en dröm jag haft sedan ajg var liten - en egen hund. Har funderat mycket på kanin, katt eller annat djur som inte kräver lika mycket med det skulle enbart vara ett substitut för det jag egentligen alltid römt om - hunden. Lilla Ymer, som han heter, har en defekt på svansen som gör det omöjligt att ställa ut honom och det gör mig ännu mer förälskad i denna fantastiska kille.
Här jag är och Ymer, det sötaste djuer som någonsin gått i ett koppel. Problemet är ju att både jag och Oscar arbetar minst 8 timmar om dagen och jag jobbar inte ens i samma stad och kan inte gå ut med honom under dagen. Det är så nära men ändå så långt borta. Jag vill inget hellre men hunddagis kostar flera tusen i månaden och det går helt enkelt inte ihop. Det är en ekvation utan lösning och det gör ont i magen när jag tänker på att han skulle kunna vara min. Men kanske får en inse att den dagen det är menat att jag kan skaffa hund, den dagen blir det. Men som ni förstår känns det trist som tusan.
skriven
Nu tycker jag ju att hunddagis verkligen är värt pengarna, mina har varit så fantastiskt glada! Men de flesta dagis tar heller inte emot under hundens första halvår. Ymer kanske heller inte passar så bra i lägenhet ? Man blir ju tyvärr också väldigt uppbunden i allmänhet med vovve. Ni både Franz & hjärtegull kommer nog gärna på besök om ni vill. Hjärtegull är en klippa i stadsmiljö och Franz är ju Franz <3 . Franz skulle nog också gärna tagit en tillfällig flytt till Tibro, 5 småttingar att härja med :)