Att gråta ut det onda

Oj, hemskt dramatisk titel på det här inlägget. Men det är lite det jag gjort idag. Trodde att jag hade haft en bra vecka där jag prickat av många grejer på min friskhetslista: slutat gå med min stegräknare, inte räknat en ENDA kalori, slutat gå megalånga promenader varje dag och kännt efter i kroppen ifall jag VILL träna eller inte. Tyckte livet var bra och kände mig till och med fin i viktuppgången
 
 
Men när min psykolog började skrapa på ytan kom såklart alla känslor. Det var som att öppna en kran, jag bara grät och grät och var så trött efteråt. Det var dock otroligt nyttigt. Resten av dagen har därför varit seg, inte orkat plugga så mycket. Peppade igång mig med fläskpannkaka till middag
 
 
Sedan gick jag och Oscar ut på en liten promenad. Han är så fin, vill veta hur det går med samtalsterapin och är verkligen en klippa i stormen. 
 
 
Känner hopp för mig själv just nu. Älskar att jag har en så fin sambo, en sådan viljestyrka och kraft inifrån just nu, det är bara att kriga på!
 
 

Kommentera här: