Kritiska ögon
I morse tog jag en fin löprunda runt ett område hör i Linköping, solen sken, jag var lycklig och dessutom kände jag mig så galet snygg innan jag sprang ut. Det händer inte så ofta, men idag var det så. Jag tänkte slänge upp bilderna men sen började jag tveka, eftersom det alltid blir massa kommentarer om hur jag ser ut; antingen tycker folk att jag har gått upp i vikt, ner i vikt, fokuserar bara på utseende och så vidare. Jag hinner aldrig landa i det faktum att JAG känner mig fin, förän någon annan ska vara framme med en pekpinne och berätta "sanningar" för mig. Så om du sitter och himlar med ögonen och tänker att jag minsann fastnat i träningshetsen, eller att jag minsann inte alls är så snygg som jag tror: jag skiter i det.
Nya träningstightsen som sitter som ett andra skinn, fantastiskt att springa med, och den nya löpartoppen från Rönisch som också sitter som en smäck. Lyssnade på två podcasts medan jag joggade ocskå, och för någon som undrade så är The Jillian Michaels Show min favoritpod, tätt följt av Fredagspoden och Philip och Fredriks pod - lyssna lyssna!
Inga magrutor här inte, men jag jobbar som sagt på att bara våga vara den jag är, som jag ser ut och jag gillar faktiskt mig själv. Även om de på enheten kanske tycker att viktutvecklingen är kvar har jag ett eget mission: jag ska försöka lägga på mig några kilon i sommar, mest för att släppa allt vad ångest heter runt kroppen. Det är min kropp och jag är den som lever med den. Jag känner att jag för min egen skull vill gå upp runt 5 kilo för att känna mig trygg och stark i den jag är. Så är läget.
skriven
Tycker du har väldigt rätt för dig! :) Inte behöver du heller lyssna på var andra säger eller skriver, känner du dig fin, vill gå upp lite i vikt för att känna dig stark så gör du det. Låter som en bra tanke. :)